How I met your mother !

Är en helt awesome serie. Precis som Sex and the city. Varför? Jo, även fast 90% är påhittat blabla (typ) så speglar de ändå verkligheten. Livet är inte en dans på rosor. Rosor har taggar, livet har avkrokar. Livet handlar om kärlek, svek, glädje, sorg, längtan, förväntan osvosv. Livet kan vara underbart och hemskt på samma gång. Och mycket kan man inte göra åt, det bara händer, oavsett om vi vill det eller ej. Vi kan inget göra, och jaa, that's life ! Jag orkar inte längre se på gossip girl eller något annat som handlar om framgångsrika människor med största problemet är hur och var man ska ha sin nästa fest. Grow up ! 

Det är därför jag gillar SATC och HIMYM, dom är mer på riktigt. Även fast jag nu inte såg den sidan av NY som om såg, så såg jag en liten del av livet. Jag såg en pickoliten del och jag vill gärna se mer. Men det är inte bara att jag sett stan som gjort serierna verkliga. Det är att människorna i dom är sårbara. De stöter på mänskliga, vanliga problem. Precis som vem som helst. De hittar kärlek och är lycklig men får även sina hjärtan krossade. Precis som det händer för oss andra. För så är livet. Ibland är det alldeles, alldeles underbart och ibland är det rent ut sagt förjävligt. Under förjävliga tider får man göra det bästa man kan. Umgås med fina vänner, fara ut till skärgården med dom eller helt enkelt kolla på ett avsnitt av en grym serie. 

Efter det här hade jag en lika lång text som nu försvann ! Gaaaaaaaaaaaaaaah ! Men huvudpointen var: Njut, ta vara på livet, ta hand om dig själv och dina vänner. Du vet aldrig när det är sista gången ni ses ! 

Puss & kram, 

Nu börjar äventyret ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0