Det är egentligen enkel matematik,...
Helgen har gått snabbt. Och med helgen kom helt plötsligt snön. Visst hade jag hört rykten om att den skulle komma men eftersom jag knappt tyckt att det varit kallt tog jag dem inte på så stort allvar. Menmen, så fel man kan ha :)
I fredags hann jag med att förbereda klippan för loppis, hämta syrran från båten och fika & göra ärenden med henne. Vi åt romantisk middag i avsaknad av våra män.
I fredags hann jag med att förbereda klippan för loppis, hämta syrran från båten och fika & göra ärenden med henne. Vi åt romantisk middag i avsaknad av våra män.
Tog sedan med mig brorsan och Julia till baltichallen. De båda skulle få spela match, jag kände avundsjukan. Säsongens andra förlust, retsamt med samma siffror: 2-4. Hämtade visserligen upp ett 0-2 underläge efter en klen inledning men tjejjerna tog tag i matchen och kom tillbaka. Dessvärre hade motståndarna turen på sin sida och nog märktes det att vi hade lite avsaknad på rutin när backparen än en gång såg olika ut.
Från baltic stack vi sen vidare till arken för bastumys! Hur trevligt som helst, mycket nöjd över att jag valde att komma med :) Fick sedan köra 60 ut från stan till sund för att vara pigg & glad 09.00 lördag morgon.
Loppisen blev lyckad, inte jättemånga besökare troligen pga halkan men nog en hel del ändå :) Väl hemma sen däckade jag isängen. Missade middag och kvällsumgänge och vaknade vid 23.30. Då var huset tyst och tomt så det vara bara och borsta tänderna och somna om igen.
Från baltic stack vi sen vidare till arken för bastumys! Hur trevligt som helst, mycket nöjd över att jag valde att komma med :) Fick sedan köra 60 ut från stan till sund för att vara pigg & glad 09.00 lördag morgon.
Loppisen blev lyckad, inte jättemånga besökare troligen pga halkan men nog en hel del ändå :) Väl hemma sen däckade jag isängen. Missade middag och kvällsumgänge och vaknade vid 23.30. Då var huset tyst och tomt så det vara bara och borsta tänderna och somna om igen.
Söndag morgon, vaknade redan vid halv 8. Insåg att jag inte ätit något förutom ett par bullar igår em när vi kom hem från klippan. Låg ändå kvar eftersom jag inte hörde ett ljud och inte ville väcka någon. Det är svårt att smyga med kryckor.
Dagens planer var ett besök till syster T med syster S men hennes bil satt fast och min hade fortfarande ej fått vinterdäck. Det är redan en risk att köra med ett trasigt korsband så de planerna ställdes in.
Istället har jag chillat och försökt bli av med känslan av att vara handikappad och ej kunna göra någonting.
För det är en stor omställning även fast jag varit med om detta förut. Det är inte roligt, och verkligen inte lätt för mig att behöva be om hjälp. Jag vill klara mig själv, och ber inte ofta om hjälp. Detta också pga att det i många sammanhang blir bättre om jag får göra det själv. Det har jag av erfarenhet märkt.
Men lika lätt som jag glömt hur lite jag egentligen klarar själv då jag helst inte ska fuska och gå utan kryckor eller bara med en. Så har min familj glömt.
För kortfattat så är det såhär:
Jag vill inte behöva be dig öppna dörren, det är ju logiskt att det är svårt när båda mina händer används till kryckorna. Var snäll och öppna den bara, tack!
Jag vill inte behöva be om hjälp, men jag behöver få hjälp.
Jag vet att det är svårt och att alla människor inte ser även det enklaste som det här.
Men jag uppmanar alla att tänka till nästa gång ni ser någon på kryckor eller i rullstol. Försök tänk er in i situationen själva. Det är egentligen enkel matematik. Om båda händerna redan används för att ta sig fram, hur ska man då få en tredje hand att öppna dörren med?!
Snälla tänk till en extra gång när ni ser någon i detta skick nästa gång:
// Hanna
Dagens planer var ett besök till syster T med syster S men hennes bil satt fast och min hade fortfarande ej fått vinterdäck. Det är redan en risk att köra med ett trasigt korsband så de planerna ställdes in.
Istället har jag chillat och försökt bli av med känslan av att vara handikappad och ej kunna göra någonting.
För det är en stor omställning även fast jag varit med om detta förut. Det är inte roligt, och verkligen inte lätt för mig att behöva be om hjälp. Jag vill klara mig själv, och ber inte ofta om hjälp. Detta också pga att det i många sammanhang blir bättre om jag får göra det själv. Det har jag av erfarenhet märkt.
Men lika lätt som jag glömt hur lite jag egentligen klarar själv då jag helst inte ska fuska och gå utan kryckor eller bara med en. Så har min familj glömt.
För kortfattat så är det såhär:
Jag vill inte behöva be dig öppna dörren, det är ju logiskt att det är svårt när båda mina händer används till kryckorna. Var snäll och öppna den bara, tack!
Jag vill inte behöva be om hjälp, men jag behöver få hjälp.
Jag vet att det är svårt och att alla människor inte ser även det enklaste som det här.
Men jag uppmanar alla att tänka till nästa gång ni ser någon på kryckor eller i rullstol. Försök tänk er in i situationen själva. Det är egentligen enkel matematik. Om båda händerna redan används för att ta sig fram, hur ska man då få en tredje hand att öppna dörren med?!
Snälla tänk till en extra gång när ni ser någon i detta skick nästa gång:
// Hanna
Nu vågar jag!
Jag har inte velat, orkat, klarat av att skriva ut domen. Inte ens på facebook.
Jag ville inte berätta innan jag visste att jag skulle klara av att besvara kommentarerna, medkänsligheten och allt annat som kommer.
Men nu, nu har jag varit arg, förbannad rent ut sagt. Fick lov av ortopeden att vara det i 2 dagar! (^^) Och jag har varit ledsen. När jag kom ut från rummet kunde jag inte prata med Sara, jag klarade inte av att säga ett ord. Jo ett ord fick jag ur mig, sen. Jag ville nämligen klara av att betala och gå därifrån innan det brast.
Så nu är jag klar, jag har varit förbannad & ledsen. Nu är det framåt som gäller! Och visst har strategin hjälpt mig. Nu klarar jag av att berätta domen utan att känna vare sig känna mig sorgsen eller arg.
Jag säger det nästan lika lätt som allt annat. Jag har visserligen redan fått berätta det minst 100gånger, de närmsta i mitt liv som frågat, mina klasskamrater, andra i skolan, ungdomarna på Klippan, och efter jag har publicerat det här kommer jag även att berätta för mina lagkamrater och tränare. För det kommer vara det värsta. För jag ville verkligen så gärna vara endel av laget iår, jag ville verkligen det.
För att citera min ortoped: " du har spelat klart för den här säsongen", men jag ska se till att du är tillbaka till nästa.
Det här är ett knä, så ser inte mitt ut längre. Mitt främre (antar jag att det är, han sa ej) korsband sitter inte längre fast. Det har gått av och måste repareras. Det gör man med operation och inklusive rehab lär det ta 8-9 månader. Sakligt och kort. Jag vet att jag kommer bli återställd, det vet jag. Och jag vet att vägen dit kommer inte alltid att vara lätt. Jag kommer hinna bli förbanna igen, jag kommer hinna gråta.
Jag kommer missa match efter match efter match. Och jag har tårar i ögonen när jag nu skriver detta.
Nästa steg är ett samtal från en OP-syrra, sen ska jag dit och prata med samma och sen är det operation. Därefter väntar rehab. Och otal antal timmar på gymmet.
Jag vet, och nu vet ni också.
Tack & god natt.
Jag ville inte berätta innan jag visste att jag skulle klara av att besvara kommentarerna, medkänsligheten och allt annat som kommer.
Men nu, nu har jag varit arg, förbannad rent ut sagt. Fick lov av ortopeden att vara det i 2 dagar! (^^) Och jag har varit ledsen. När jag kom ut från rummet kunde jag inte prata med Sara, jag klarade inte av att säga ett ord. Jo ett ord fick jag ur mig, sen. Jag ville nämligen klara av att betala och gå därifrån innan det brast.
Så nu är jag klar, jag har varit förbannad & ledsen. Nu är det framåt som gäller! Och visst har strategin hjälpt mig. Nu klarar jag av att berätta domen utan att känna vare sig känna mig sorgsen eller arg.
Jag säger det nästan lika lätt som allt annat. Jag har visserligen redan fått berätta det minst 100gånger, de närmsta i mitt liv som frågat, mina klasskamrater, andra i skolan, ungdomarna på Klippan, och efter jag har publicerat det här kommer jag även att berätta för mina lagkamrater och tränare. För det kommer vara det värsta. För jag ville verkligen så gärna vara endel av laget iår, jag ville verkligen det.
För att citera min ortoped: " du har spelat klart för den här säsongen", men jag ska se till att du är tillbaka till nästa.
Det här är ett knä, så ser inte mitt ut längre. Mitt främre (antar jag att det är, han sa ej) korsband sitter inte längre fast. Det har gått av och måste repareras. Det gör man med operation och inklusive rehab lär det ta 8-9 månader. Sakligt och kort. Jag vet att jag kommer bli återställd, det vet jag. Och jag vet att vägen dit kommer inte alltid att vara lätt. Jag kommer hinna bli förbanna igen, jag kommer hinna gråta.
Jag kommer missa match efter match efter match. Och jag har tårar i ögonen när jag nu skriver detta.
Nästa steg är ett samtal från en OP-syrra, sen ska jag dit och prata med samma och sen är det operation. Därefter väntar rehab. Och otal antal timmar på gymmet.
Jag vet, och nu vet ni också.
Tack & god natt.
Dagen före domedagen!
Om 12h vet jag. Om 12h har jag träffat min ortoped som förhoppningsvis kommer att ge mig svar.
Jag är nervös. Detta är tredje hösten i rad som jag skadat mitt knä. 30 augusti 2010, 7 november 2011 och 10 oktober 2012. Jag är trött på detta nu. Jag vill få det ordentligt gjort och aldrig hamna tillbaka, iallafall få klara en höst. En revansch.
Men jag vill inte missa den här säsongen, den har börjat så bra och jag vill fortsätta. Det här skulle vara mitt år, det hade jag ju bestämt.
Inatt kan jag bara spekulera, imorgon 11.10 får jag förhoppningsvis svar.
Snälla håll tummarna!
Förövrigt har jag inlett helgen (alltid ledig på fredagar) med middag & bio med gänget! Maten var god, sällskapet det bästa och filmen helt ok! :) Det gäller att passa på nu när jag inte kan träna.
God natt!
// Hanna
Jag är nervös. Detta är tredje hösten i rad som jag skadat mitt knä. 30 augusti 2010, 7 november 2011 och 10 oktober 2012. Jag är trött på detta nu. Jag vill få det ordentligt gjort och aldrig hamna tillbaka, iallafall få klara en höst. En revansch.
Men jag vill inte missa den här säsongen, den har börjat så bra och jag vill fortsätta. Det här skulle vara mitt år, det hade jag ju bestämt.
Inatt kan jag bara spekulera, imorgon 11.10 får jag förhoppningsvis svar.
Snälla håll tummarna!
Förövrigt har jag inlett helgen (alltid ledig på fredagar) med middag & bio med gänget! Maten var god, sällskapet det bästa och filmen helt ok! :) Det gäller att passa på nu när jag inte kan träna.
God natt!
// Hanna
Höstrusk!
Nog blir man lite förvånad, att det faktiskt är ett par stycken som tittar in här dag ut och dag in trots att min syster uppdaterar oftare än mig! (No offense ^^)
Tänkte att det såhär mitt i oktober kunde vara dags, att iaf påminna er om att jag lever :) Men det är knappt,. ni ska just få höra :) Vi drar en liten lista, korta punkter sen sist liksom:
- haft en sjukt roligt personalfest med jobbet! Leklandet, bastuavdelningen , 3-rätters på ÅSS med världens bästa gäng :)
- mamma har blivit ett år äldre,firade med middag på dinos!
- skolans övningsrestaurang Hjorten öppnade & vi serverade brunch! Nytt, spännande, lite rörigt men kul! :))
- åkte ut med min fina pojke till hans lilla hem ö, mys!
- världens bästa Sara fyllde 21år! Hon ville inte fira , så vi kidnappa henne och pyntade och dukade upp fika åt henne :D
- veckan därpå lekte jag Saras slav & gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne förbereda för Öppna gårdar :) som jag sedan jobbade på!
- har även jobbat otaliga nätter i nattklubben, men jag gillar det :) skönt gäng, kul jobb, extra cash!
- samlades med mina kusiner och plockade minnen hur farmors hus
Tänkte att det såhär mitt i oktober kunde vara dags, att iaf påminna er om att jag lever :) Men det är knappt,. ni ska just få höra :) Vi drar en liten lista, korta punkter sen sist liksom:
- haft en sjukt roligt personalfest med jobbet! Leklandet, bastuavdelningen , 3-rätters på ÅSS med världens bästa gäng :)
- mamma har blivit ett år äldre,firade med middag på dinos!
- skolans övningsrestaurang Hjorten öppnade & vi serverade brunch! Nytt, spännande, lite rörigt men kul! :))
- åkte ut med min fina pojke till hans lilla hem ö, mys!
- världens bästa Sara fyllde 21år! Hon ville inte fira , så vi kidnappa henne och pyntade och dukade upp fika åt henne :D
- veckan därpå lekte jag Saras slav & gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne förbereda för Öppna gårdar :) som jag sedan jobbade på!
- har även jobbat otaliga nätter i nattklubben, men jag gillar det :) skönt gäng, kul jobb, extra cash!
- samlades med mina kusiner och plockade minnen hur farmors hus
- hade teater möte och smidde fina planer
- haft några prov i skolan och de har gått hyvens
- haft några prov i skolan och de har gått hyvens
- sett på fotboll!
- vaktat kidz på klippan
- tränat innebandy & haft seriepremiär som vi vann med 9-2!
- jobbat kvällsturer på Hjorten, roligtroligt!
- folkdansarna på Åland hade jubileum så jag ställde upp på alla sätt jag kunde
- jobbade på knattekväll o spöade ungarna i pingis ;)
- kom mig äntligen ut och sprang en ordentlig runda, sjukt skönt
- hade Leader möte
- åkte på seriens andra match, roligare match! förlorade dock 2-4 och jag lyckades vrida mitt knä
- vilket ledde till ett besök på medimar och kryckhoppande!
I skrivande stund hoppar jag fortfarande och det blev inget Kanonlopp. Min vad har bråkat med mig och knät har värkt.
Men jag har fantastiska vänner och världens bästa pojkvän! Så, what doesn't kill you makes you stronger. Here we go again!
// eder kryckhoppande bloggerska
- vaktat kidz på klippan
- tränat innebandy & haft seriepremiär som vi vann med 9-2!
- jobbat kvällsturer på Hjorten, roligtroligt!
- folkdansarna på Åland hade jubileum så jag ställde upp på alla sätt jag kunde
- jobbade på knattekväll o spöade ungarna i pingis ;)
- kom mig äntligen ut och sprang en ordentlig runda, sjukt skönt
- hade Leader möte
- åkte på seriens andra match, roligare match! förlorade dock 2-4 och jag lyckades vrida mitt knä
- vilket ledde till ett besök på medimar och kryckhoppande!
I skrivande stund hoppar jag fortfarande och det blev inget Kanonlopp. Min vad har bråkat med mig och knät har värkt.
Men jag har fantastiska vänner och världens bästa pojkvän! Så, what doesn't kill you makes you stronger. Here we go again!
// eder kryckhoppande bloggerska
