Sleepy sunday!

Inlägget som precis publicerades skrev jag och försökte publicera igår men blogg.se strejka :S Så ni fick det nu istället! :) 

Igår hann jag faktiskt med lite vettiga saker också, som att rulla hundratals köttbullar & fixa praktikplats till våren! Tjoohooo! :D Har gått o tänkt lite, och även fast det säkert hade varit roligt och vara på en båt så vill jag inte vara på Birka efter vad jag fått höra av Julia & Linn, 2h färjorna känns lite trista och tjaa sen finns bara Cinderella kvar som man ej måst kunna finska på. Så nä, det blir en restaurang hemma :) Jag vet redan nu att jag, de lediga stunderna skulle sakna både min man och mina vänner. Att inte kunna va "ledig" på riktigt så att man kan göra vad man vill liksom :) Nä, jobbet på sjön lämnar jag åt min bättre hälft! 

Hann även med att se på "Gäster med gester" och sen var jag färdig för att sova innan telefonen ringde! Fick prata med flertalet från gamla glassen! Gullisarna! Saknar dem så! Måstemåstemåste ta tag i det här med att hälsa på folk snart! Bara jag kan gå igen,.... 

Idag har jag precis inlett dagen, sitter o försöker få i mig lite frukost :) Dagens planer är att pluggapluggaplugga, har prov imorrn som jag faktiskt tänkte ta mig till skolan o skriva! Utöver det så ska jag försöka reda upp lite pappers höger här i mitt översvämmade barndomsrum innan det blir dags att troligen åka in med min bror (OMG!) som ska övningsköra med mamma! haha men det ska nog gå bra! :) 

Nu ska jag sätta fart med frukosten, tjingeling! 

// Hanna



Tiden som skadad!

Ja trots att jag legat mest hemma den senaste tiden så har jag inte kommit mig för att skriva nått :) Dag 3 bestämde sig iaf mitt  knä sig för att berätta att jag inte skulle komma så lätt undan med så lite smärta jag hade dagen efter. 

Så den senaste tiden har jag spenderat hemma, mestadels i sängen :) Men jag har haft tur! Henrik har passligt nog varit ledig från skolan och mina fina vänner har titt som tätt kommit förbi på besök! :) 

Men nog suger det, är lite less på att inte kunna gå. Kan man gå så kan man bära saker, kan man gå kan man hjälpa till med en hel del, kan man gå känner man sig inte helt handikappad! 

Menmen, den dagen kommer den också! Det gäller bara att se framåt! Nästa vecka ska jag iaf iväg och träffa både sjukgymnast för instruktioner för rehab och även en syrra för att få ta bort stygnen! Snart har det gått 2 veckor! Sjukt egentligen vad tiden går, är snart 2månader sen jag skadade mig :o Och häromdagen var det 4månader sen jag träffade min Henrik! <3 

Idag är det lördag och min bättre hälft är i Sverige. Meningen var att jag också skulle vara i Sverige, på klassträff och att även få träffa min favorit Casper! Menmen, tog mitt sunda förnuft till fånga och bestämde mig för att det var klokare att stanna hemma då jag fortfarande har rätt ont när jag rör mig längre sträckor och stunder! Satsar på att orka mer nästa helg istället! Då är det lilla jul + skepparbal! 
 
Så nu ligger jag hemma på soffan hos mamma och pappa istället, helt ok det med. Blir uppassad till tusen och nån finns alltid tillgänglig! Har även planerat klart lilla jul & jul nästan i detalj! :) Skönt att ha det klart! Nästa vecka ska några små lilla julklappar inhandlas och sedan är det  julklappsdags! Mihi älskar att få köpa och skämma bort mina nära & kära! :)) 

Och så får jag ju inte glömma bort att min bättre hälft fyller år på måndag! :) Och så har vi ungefär 100000 julbord inplanerade! håhå men jag ser fram emot julen :) Jag har alltid gillat den! :) 

Nu vill mamma ha min uppmärksamhet igen, finns enhel del skåp & lådor att gå igenom och nu sitter jag ju stilla så hon kan komma och visa en massa saker utan att jag springer därifrån :D 

Ha det bäst tills vi hörs igen! 
 
 // Hanna

Dagen efter!

Somnade utan problem, det gäller och vara trött bara. För sover aldrig annars på rygg :) Sov fram till 6 tiden då jag vaknade av att blivit bestulen på min del av täcket ;) Henrik steg upp vid 7 och jag somnade om och sov till 10 ungefär. Hade klocka ställt eftersom sjuksyrran skulle ringa då. 

Har vilat, ätit frukost och sen var Henrik med mig till Medimar och fick såren omplåstrade. Fick se en bild på mitt nya korsband också! Förstod inte så mycket men dom sa att det såg bra ut (y) Fick även beröm för att jag skött mig med ispåsar för knät var inte så svullet! I jmf med v"ad det kunde vara :) Även operationshålen och stygnen såg bra ut (Y) 

Idag lyser solen också, så passa på och njut ni som kan ta en lång promenad eller springa en riktig långrunda! Vi vet inte när vi får en sån härn fin dag igen :)) 

Insåg att det börjar bll dags att byta header, min fina somriga passar inte riktigt in längre :) Och jag har ju verkligen all tid i världen och ligga och pyssla med en ny! :) Tittade tillbaka och hittade ett par gamla:















 
Snart blir det nytt igen! :)) 

// Hanna
 

It's done!

07.00 Var jag där, duschade och bytte om till det snygga operations "nattlinnet" 

Jag åt förebyggande tabletter, fick dropp och fick streck målade på mitt knä. 

Jag rullades in i en op-sal. Inte lika stel och skräckinjagande som ÅHS.

Fick träffa en narkosläkare och flertalet sköterskor. De presenterade sig fint vid namn, jag kommer knappt ihåg nått av dem. 

Jag kände mig sömnig, och sen minns jag inget mer. 

Vaknade sedan på ett främmande ställe och såg en säng och Erkki gå in mot op-salen. Somnade om. 

Rullandes in på "mitt" rum. Fick sova. Hade en fantastiskt omtänksam sjukskötare. Behövde inte ens be om att få telefonen från garderoben! Åt frukost vid halv 2 ish.
 
Inhoppandes på kryckor kom sjukgymnasten, snacka om sympati! ( ;)) skämt o sido! Fick bra information, svar på frågor jag inte hunnit ställa och de jag ställde. 
 
Pratade med ortopeden som var nöjd med op:en. Ett nytt korsband och en bit av en mensik bortskuren. Information om framtiden. Hopp, ett löfte om att jag kommer kunna vara tillbaka nästa säsong. OM jag vill det. (snälla inga kommentarer om att jag inte borde) 

Praktisk info från sjuksyrran, tid till sjukgymnasten och stygnborttagning! På med kläder & "taxi" Sara via apoteket och hem! Hem, fullt med kuddar i sängen, vattenflaska, banan min dator och en stund för mig själv. Jag vet att man inte ska va ensam efter en operation. Men det handlade om max 30min. Sara och Linn skulle iväg och Henrik hade en stund kvar iskolan. Men det var ganska skönt att få fundera lite :)

Eftersom jag intog frukost 13.30, blev det väl lunch vid 18 och så glass till middag sen då! haha nå jag har ätit iaf, och känner att jag varit hungrig , inte bara ätit för att! (Y) 

Förövrigt var syrran här en sväng, och när Henrik var på träning såg jag på film och åt B & J glass =). Satt fastklistrad och när den var slut kom han hem, tajming! 
 
Nu är han hemma och vi ska just sova, de sa att jag skulle få ondare mot kvällen, för att lokabedövningen skulle släppa men än har jag inte känt nått :) Har kört ispåsar i omgångar och jag har inte just ont alls :) Funderar om jag borde ta nått i förebyggande syfte, så att jag får sova hela natten. 

Men det känns nästan för bra för att vara sant, och mitt humör har totalt vänt. Nu är jag äntligen påväg, vägen är lång men jag är påväg, tillbaka. Men så har jag en fantastisk grupp människor omkring mig. Ingen nämnd ingen glömd. Men måste ändå nämna en. För det är stor skillnad på att höra av sig via telefon, facebook, eller ses nån timme per dag (ta det ej på fel sätt, uppskattar ALLT!) och att spendera nästan all tid ihop. För hur man än vrider och vänder på det så går det inte att tänka positiv och glad under hela en skadeperiod. De som inte är närmast märker det ej, men personen närmast kan man inte dölja något för. För han ser det och gör allt för att få mig att se det positivt igen. Utan honom vet jag att detta hade varit sjukt mycket tyngre. Utan honom hade jag inte mått lika bra som ja faktiskt göra. Utan honom hade vägen tillbaka varit längre. Utan honom vet jag inte om jag orkat. Utan honom vet jag inte var jag varit idag. Idag är jag, trots omständigheterna otroligt lycklig. Tack! <3

 
 
// Hanna

Äntligen!

Imorrn smäller det! 

Klockan 07.00 ska jag vara på Medimar för operation! 

Äntligen, även fast det är strul med försäkringsbolaget så känns det sååå himla skönt att äntligen få komma ett steg framåt och inte stampa på samma ställe. 

Samtidigt som det känns sjukt bra att äntligen få det gjort är jag sjukt nervös också. Inte för själva operationen, men hur jag kommer må efteråt. 

Hur som helst, nu sitter jag med en ispåse på knät, förebyggande! Tycker inte att det är ett dugg svullet men vill inte få höra motsatsen imorrn! 

Wish me luck! 


Imorrn ska jag bli hel igen! 

// Hanna

Ja ä inte bitter!

Den 10 oktober skadade jag mig, för tredje gången samma knä. 
Den 11 oktober var jag till läkare som inte kunde konstatera någonting. 
Den 19 oktober fick jag tid till oprtopeden som kunde konstatera skadan och förberedde betalningsförbindelsen. 

Idag, den 7 NOVEMBER efter att ha väntat på försäkringsbolaget i 2½ vecka får jag idag , efter flera samtal och besök äntligen reda på att dom INTE tänker betala ett skit angående min knäskada. Eftersom jag varit knäskadad förut och att jag inte uppgett det korrekt. All information finns hos dem men eftersom de är många som jobbar med olika saker blablablablablabla så har de inte kommits ihåg. 

UPPDATERA ER FÖRBANNADE DATABAS! KOMMUNICERA! 

Men , de upplyste mig så vackert om att försäkringen gäller alla andra skador jag kan råka ut för. Och det hjälper mig hur!? 

Jag förstår inte hur detta kan bli mitt fel att dom inte kollat tilbaks på min historik! Jag kan väl inte komma ihåg vem jag pratade med för 2år sen och OM hon skrev in allt rätt!?! 
 
Så jaa, detta är otroligt sjukt fantastiskt roligt om ni frågar mig ! SÅ nej, ja ä inte bitter! Inte alls!!!

Googlade lite hastigt och denna operation kostar minst 25 000kr i Sverige. Vem säger att den inte är tuuuuuuuuuuuuuuuuuuusen gånger dyrare här?! 

Kul, verkligen jättekul nyheter denna annars så bra onsdag.
Tack för att ni förstörde den
Tack för att jag kommer behöva lägga tusentals euro på en operation, som jag hellre hade sparat eller rest för.
Tack för att ni bryr er, tack så jävla mycket för er omtanke och service.
Tack för att ni inte kan erkänna att ni har brist i ert system.
Tack för att ni faktiskt tror att en 20-åring som studerat hela sitt liv har råd med detta själv.
Tack, nu vet jag att det är dags att byta försäkringsbolag! 

Tack för mig! 

// Hanna

Det är egentligen enkel matematik,...

Helgen har gått snabbt. Och med helgen kom helt plötsligt snön. Visst hade jag hört rykten om att den skulle komma men eftersom jag knappt tyckt att det varit kallt tog jag dem inte på så stort allvar. Menmen, så fel man kan ha :) 

I fredags hann jag med att förbereda klippan för loppis, hämta syrran från båten och fika & göra ärenden med henne. Vi åt romantisk middag i avsaknad av våra män. 

Tog sedan med mig brorsan och Julia till baltichallen. De båda skulle få spela match, jag kände avundsjukan. Säsongens andra förlust, retsamt med samma siffror: 2-4. Hämtade visserligen upp ett 0-2 underläge efter en klen inledning men tjejjerna tog tag i matchen och kom tillbaka. Dessvärre hade motståndarna turen på sin sida och nog märktes det att vi hade lite avsaknad på rutin när backparen än en gång såg olika ut. 

Från baltic stack vi sen vidare till arken för bastumys! Hur trevligt som helst, mycket nöjd över att jag valde att komma med :) Fick sedan köra 60 ut från stan till sund för att vara pigg & glad 09.00 lördag morgon. 

Loppisen blev lyckad, inte jättemånga besökare troligen pga halkan men nog en hel del ändå :) Väl hemma sen däckade jag isängen. Missade middag och kvällsumgänge och vaknade vid 23.30. Då var huset tyst och tomt så det vara bara och borsta tänderna och somna om igen. 
 
Söndag morgon, vaknade redan vid halv 8. Insåg att jag inte ätit något förutom ett par bullar igår em när vi kom hem från klippan. Låg ändå kvar eftersom jag inte hörde ett ljud och inte ville väcka någon. Det är svårt att smyga med kryckor. 

Dagens planer var ett besök till syster T med syster S men hennes bil satt fast och min hade fortfarande ej fått vinterdäck. Det är redan en risk att köra med ett trasigt korsband så de planerna ställdes in. 

Istället har jag chillat och försökt bli av med känslan av att vara handikappad och ej kunna göra någonting. 

För det är en stor omställning även fast jag varit med om detta förut. Det är inte roligt, och verkligen inte lätt för mig att behöva be om hjälp. Jag vill klara mig själv, och ber inte ofta om hjälp. Detta också pga att det i många sammanhang blir bättre om jag får göra det själv. Det har jag av erfarenhet märkt. 

Men lika lätt som jag glömt hur lite jag egentligen klarar själv då jag helst inte ska fuska och gå utan kryckor eller bara med en. Så har min familj glömt. 

För kortfattat så är det såhär:

Jag vill inte behöva be dig öppna dörren, det är ju logiskt att det är svårt när båda mina händer används till kryckorna. Var snäll och öppna den bara, tack! 

Jag vill inte behöva be om hjälp, men jag behöver få hjälp. 

Jag vet att det är svårt och att alla människor inte ser även det enklaste som det här. 

Men jag uppmanar alla att tänka till nästa gång ni ser någon på kryckor eller i rullstol. Försök tänk er in i situationen själva. Det är egentligen enkel matematik. Om båda händerna redan används för att ta sig fram, hur ska man då få en tredje hand att öppna dörren med?! 

Snälla tänk till en extra gång när ni ser någon i detta skick nästa gång: 


// Hanna

Nu vågar jag!

Jag har inte velat, orkat, klarat av att skriva ut domen. Inte ens på facebook. 

Jag ville inte berätta innan jag visste att jag skulle klara av att besvara kommentarerna, medkänsligheten och allt annat som kommer. 

Men nu, nu har jag varit arg, förbannad rent ut sagt. Fick lov av ortopeden att vara det i 2 dagar! (^^) Och jag har varit ledsen. När jag kom ut från rummet kunde jag inte prata med Sara, jag klarade inte av att säga ett ord. Jo ett ord fick jag ur mig, sen. Jag ville nämligen klara av att betala och gå därifrån innan det brast. 

Så nu är jag klar, jag har varit förbannad & ledsen. Nu är det framåt som gäller! Och visst har strategin hjälpt mig. Nu klarar jag av att berätta domen utan att känna vare sig känna mig sorgsen eller arg. 

Jag säger det nästan lika lätt som allt annat. Jag har visserligen redan fått berätta det minst 100gånger, de närmsta i mitt liv som frågat, mina klasskamrater, andra i skolan, ungdomarna på Klippan, och efter jag har publicerat det här kommer jag även att berätta för mina lagkamrater och tränare. För det kommer vara det värsta. För jag ville verkligen så gärna vara endel av laget iår, jag ville verkligen det. 

För att citera min ortoped: " du har spelat klart för den här säsongen", men jag ska se till att du är tillbaka till nästa. 



Det här är ett knä, så ser inte mitt ut längre. Mitt främre (antar jag att det är, han sa ej) korsband sitter inte längre fast. Det har gått av och måste repareras. Det gör man med operation och inklusive rehab lär det ta 8-9 månader. Sakligt och kort. Jag vet att jag kommer bli återställd, det vet jag. Och jag vet att vägen dit kommer inte alltid att vara lätt. Jag kommer hinna bli förbanna igen, jag kommer hinna gråta. 

Jag kommer missa match efter match efter match. Och jag har tårar i ögonen när jag nu skriver detta. 

Nästa steg är ett samtal från en OP-syrra, sen ska jag dit och prata med samma och sen är det operation. Därefter väntar rehab. Och otal antal timmar på gymmet. 

Jag vet, och nu vet ni också. 

Tack & god natt. 

Dagen före domedagen!

Om 12h vet jag. Om 12h har jag träffat min ortoped som förhoppningsvis kommer att ge mig svar. 

Jag är nervös. Detta är tredje hösten i rad som jag skadat mitt knä. 30 augusti 2010, 7 november 2011 och 10 oktober 2012. Jag är trött på detta nu. Jag vill få det ordentligt gjort och aldrig hamna tillbaka, iallafall få klara en höst. En revansch. 

Men jag vill inte missa den här säsongen, den har börjat så bra och jag vill fortsätta. Det här skulle vara mitt år, det hade jag ju bestämt. 

Inatt kan jag bara spekulera, imorgon 11.10 får jag förhoppningsvis svar. 

Snälla håll tummarna! 

Förövrigt har jag inlett helgen (alltid ledig på fredagar) med middag & bio med gänget! Maten var god, sällskapet det bästa och filmen helt ok! :) Det gäller att passa på nu när jag inte kan träna. 

God natt! 

// Hanna

Höstrusk!

Nog blir man lite förvånad, att det faktiskt är ett par stycken som tittar in här dag ut och dag in trots att min syster uppdaterar oftare än mig! (No offense ^^) 

Tänkte att det såhär mitt i oktober kunde vara dags, att iaf påminna er om att jag lever :) Men det är knappt,. ni ska just få höra :) Vi drar en liten lista, korta punkter sen sist liksom:

- haft en sjukt roligt personalfest med jobbet! Leklandet, bastuavdelningen , 3-rätters på ÅSS med världens bästa gäng :)

- mamma har blivit ett år äldre,firade med middag på dinos! 

- skolans övningsrestaurang Hjorten öppnade & vi serverade brunch! Nytt, spännande, lite rörigt men kul! :)) 

- åkte ut med min fina pojke till hans lilla hem ö, mys!

- världens bästa Sara fyllde 21år! Hon ville inte fira , så vi kidnappa henne och pyntade och dukade upp fika åt henne :D

- veckan därpå lekte jag Saras slav & gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne förbereda för Öppna gårdar :) som jag sedan jobbade på! 

- har även jobbat otaliga nätter i nattklubben, men jag gillar det :) skönt gäng, kul jobb, extra cash! 

- samlades med mina kusiner och plockade minnen hur farmors hus

- hade teater möte och smidde fina planer 

- haft några prov i skolan och de har gått hyvens

- sett på fotboll! 

- vaktat kidz på klippan

- tränat innebandy & haft seriepremiär som vi vann med 9-2! 

- jobbat kvällsturer på Hjorten, roligtroligt! 

- folkdansarna på Åland hade jubileum så jag ställde upp på alla sätt jag kunde 

- jobbade på knattekväll o spöade ungarna i pingis ;)

- kom mig äntligen ut och sprang en ordentlig runda, sjukt skönt

- hade Leader möte 

- åkte på seriens andra match, roligare match! förlorade dock 2-4 och jag lyckades vrida mitt knä

- vilket ledde till ett besök på medimar och kryckhoppande! 

I skrivande stund hoppar jag fortfarande och det blev inget Kanonlopp. Min vad har bråkat med mig och knät har värkt. 

Men jag har fantastiska vänner och världens bästa pojkvän! Så, what doesn't kill you makes you stronger. Here we go again! 

// eder kryckhoppande bloggerska 

The wind of change!

Med ett tungt huvud (en förkylning på inkommande) en kopp te och iklädd min onepiece sitter jag nu här igen. Framför en dator komponerandes ett blogginlägg. Kan väl börja med att avslöja att jag är på Åland, inget London blev det. Orsakerna till beslutet var många, men helt kortfattat så kändes det tyvärr inte rätt. Och om det är något jag lärt mig genom mitt hittills 20-åriga liv så är det att livet är för kort för att ta beslut som inte känns bra.

Hade turen och fick hoppa på den 1åriga servitörlinjen på Hotell & restaurang, velade ett tag om jag skulle försöka hitta jobb men nu känns detta riktigt bra. Får gå i samma klass som min fina Sara! Underbart! :) Har även Julia och Linn med, och vi är bara 10 pers i klassen. Och i Hot & konf (andra 1åriga linjen) finns Nette och Sanna :) Härligt gäng! Skönt med sysselsättning, skönt att gilla att gå till skolan! Min finskalärare är t.ex. awesome , kommer faktiskt lära mig nått! Trots att jag är "överkvalificerad" för nivån kors i taket! :) Gillar de praktiska också, serveringen och barkunskaperna vi får! Skönt också att få en titel till, är ju idrottspedagog men på kära lilla Åland finns inga jobb som det, vet inte heller om jag vill jobba som det på heltid, idrotten är ju min hobby :) Vill inte döda glädjen liksom, tror jag vill ha den enbart som hobby :)

Som servitör kommer jag heller aldrig ha svårt att hitta sommarjobb, ever! SKÖNT det med! Har jobb på arken hur många somrar jag vill, men skönt att veta att valmöjligheterna finns :) Och att hoppa in extra som servitör är ju inte heller fel :)

Har även tagit upp innebandyn, 4 träningar utan minsta känning i knäna! *Pepparpeppar* Riktigt roligt är det! :) Sprang även tjejmilen med julia förra helgen! Som jag skrev på facebook: Regnet föll, leran kom, skosnöret gick upp, mp3 spelade alla låtar på repeat (ledde till att jag hörde "ring of fire" fler gånger än jag vill erkänna...), tjocka tanter ivägen som inte förstod att gå på sidan och dessutom var jag toanödig nästan hela också. håhå men kul var det! Och vilken känsla, att var 1 av dryga 32 000 som springer, för sin egen skull, för alla tjejers skull! Sharah dawn finer var där också sjöng en egen låt " Because I'm a girl" Hon jobbar tsm med "plan sverige" som jobbar för att alla (killar) &  tjejer ska få gå iskola osv. Fin låt, bra arbete, fin inspiration! Hittar tyvärr inte låten hur jag än letar,...

Resan gick bra också, hann i god tid och hittade även en skola att duscha och byta om på innan hemfärd med sista båten. Vi får se om det blir en repris nästa år, då får gärna solen lysa :)

Att jag sedan drog till arken och jobbade i nattklubben direkt behöver vi inte tala så högt om, eller att jag dagen efter var tillbaka och jobbade från 12-19.30.... Extrajobbar gör jag alltså, och det är skönt att ha lite extra inkomst då jag väntar på besked från ams (studiestöd) ännu :) Lämnade ju inte in den i tid precis, hehe

Får inte heller, ska inte heller glömma att berätta att så lycklig som jag är nu, kan jag inte minnas när jag senast var. Jag trivs, jag mår bra, jag är mig själv, jag är så nöjd med mitt liv. Låter kanske skrysamt, men det är sanningen. Jag går iskola, tränar, träffar vänner, har familjen nära och den finaste killen jag någonsin träffat får jag vara med varje natt och dag! Jag är lycklig <3

Jag chillar järnet idag, och ni som känner mig vet att det inte händer särskilt ofta. Ska vara på jobb klockan 16. Fram tills dess njuter jag av onepiece mys och många koppar te för han där fina är på sjön och seglar men jag får sova med honom inatt. <3


I did it!

// Hanna



RSS 2.0