:)

Om 15 dagar har jag min kära hemma igen, men vem räknar ner!? Hur jobbigt det än är att vara ifrån varandra så är det ändå nyttigt ibland, för man får lite perspektiv på saker och ting har jag efter många sömnlösa nätter kommit fram till. 

För det är väldigt lätt att falla in i mönster, ta varandra för givet och bara köra på i gamla banor dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad. Längre än så vågar jag väl inte uttala mig då vi inte passerat den magiska 1års gränsen! 

Men jag har även märkt att de små sakerna, som man i början av ett nytt förhållande antingen inte ser därför att man är förblindad av nyförälskelse eller rent av bara ser som charmiga och gulliga därför att man är så där löjligt nykär att allt bara är toppen och underbart tillslut kommer fram! För hur mycket man än vill och försöker, så kommer de där små karaktärsdragen fram till slut, när man passerat toppen av nykärsberget och man helt enkelt snubblar ner för branten för att se vad som väntar där. Det är då de små sakerna börjar synas, saker som egentligen är obetydliga men som ska starta onödiga gräl och tjafs.

Men, genom att vara ifrån varandra ett tag så är det som att man vänder om och går uppför berget igen, man tar steg efter steg och hinner inte se irritationsmomenten därför att man har så bråttom upp! Det är lite som att se personen igen för första gången, man tänker tillbaka på dagen, platsen, känslan och plötsligt försvinner alla tankar kring löjliga små saker. Men, det räckte med en vecka. Nu vill jag ha min fina hem igen! 

                                                                                               <3